Jag har börjat
hantera min
höstdepression
på det enda sätt
jag kan
nämligen
genom
total
förnekelse. 

Ett beprövat
grepp
jag kör
varje år  
med stor framgång
som bygger på
att jag
ökar
min konsumtion
av allt.

Jag spolar 
i toaletten
minst 3 ggr
varje gång
jag går in
på dass
har utelamporna
tända
dygnet runt
och köper
uteslutande mat
som färdats
runt jordklotet
några varv
innan
det kommit
hit.

Jag tar
bilen
till brevlådan 
och låter
sedan
den stå
på tomgång
tills nån granne
kommer
och undrar
om det
hänt något 
allt för att öka
min bensinförbrukning
radikalt.
 
Jag tar flyget
till London
över dagen
för att köpa
lite dasspapper
utan att kryssa i
den där löjliga rutan
för klimatkompensation
snarare
mailar jag Ryanair
och ifrågasätter
det där jävla
bränsletillägget
som säkert
är VD Michael O´Learys 
privata bonus. 

Jag låter
alltså
min konsumtion
överträffa
ångesten
över min
höstdepression
då fylls jag  
av en positiv
hoppfull
känsla
att livet
faktiskt
är värt
att leva. 

- "Vi ska nog se
vem som står
som segrare
när våren kommer."
som jag sa till
höstdepressionen
häromdagen
när jag köpte mig
ett par boots
av elefantskinn 
och
ett halsband
av guld 
som utvunnits
i Kina
av mannen
på bild
och vägde
mer än 2 kilo.

Då var
min höstdepression
jävligt tyst

kan jag lova.