Dina ljusa blå
har fått en skuggans hinna
där de blickar ut över
den värld du ser

Jag kliver in i dina rum och ser mig omkring i mörkret

- Så farligt var det kanske inte, tänker jag

Bara för att i nästa stund se dig gå mörkare ner

Långt ner i djupet vänder du dig om och ser på mig

- Så här är det, säger du, det här är sanningen.

Här står vi i skymningslandet, det som inte riktigt är, och jag känner gråten bakom mina gråblå. Du som är så ung borde höra ljuset till.

Du fortsätter ännu längre ner fastän jag ropar, tänder irrbloss och visar dig vägen upp

- Idah, tänk igen, tänk fritt och ljust, ber jag dig

Men du bara fortsätter utan att lyssna.

En dag kanske du vaknar och dina blå får ett skimmer av hopp igen

Men inte idag, inte idag