Niklas sprang omkring som en liten virvelvind in i köket och ut igen. Oliver som precis rundade hörnet för en gångs skull utan sin hjälm som han hade för att huvudet skulle vara skyddat stannade till. Niklas hade alltid höghastighet likt en tornado. Oliver tog allt med ro. Lärde sig gå innan han började krypa. Trots att han var mer än ett år äldre så började Oliver gå ett par veckor efter Niklas. Niklas hade krupit länge, klättrat upp på stolar, i sängar, soffan nästan lika länge. Oliver hade inte kommit på än hur han skulle ta sig upp från golvet när han låg på golvet.

Niklas tvärnitade vid köksspisen och vände och sprang mot hallen där Oliver rundade hörnet. Oliver gick några steg in i köket, vände sig om och svajade. Tappade balansen. Rakt baklänges. För en gångs skull gick allt snabbt. Det blev tyst en stund. Oliver drog in andan och skrek.

Cissi som höll koll på Niklas springlek och plockade i ordning lite i hallen såg röd tjock vätska på golvet vid Olivers huvud och började skrika, sprang in i köket, slet sig i håret. "Han blöder, vad skall jag göra. Kom med en handduk, eller vad som helst, men kom snabbt."

Barnens far kom utspringande från toaletten. "Vad har hänt?" Han tittade på Cissi. Vände och rusade in i badrummet, kom ut igen med en handduk. "Här sätt dig på golvet!" Cissi fortsatte gå fram och tillbaka mellan hallen och Oliver. Pappan tog tag i hennes arm. "Sätt dig ned sa jag!" Cissi satte sig ned på golvet, lade badlakanet mot överkroppen och såg till att hon hade en hel del i överflöd upp mot axeln. Pappan tog upp Oliver, satte honom i Cissis knä. "Tryck! Jag hämtar bilen. Det går bra! Bara tryck!"

Pappan ringde svägerskan och bad henne komma och passa Niklas. Cissi kände bebisen i magen sparka mot Oliver. Tryckte badlakanet mot det öppna blödande såret på Olivers huvud. Skakade som ett asplöv. Pappan kom tillbaka och hjälpte Cissi upp från golvet och ut i bilen. Cissi hade lugnat ned sig. Satte sig på passagerarsätet med Oliver i knät. Höll ett fast grepp över det blödande såret. Pappan satte fast säkerhetsbältet. Gick runt på förarsidan, satte sig i bilen och körde. Det var nära till sjukhuset.

På sjukhuset togs de emot och fördes in på ett undersökningsrum snabbt. Det kom en leg. läkare och en AT-läkare snabbt och undersökte. "Tror ni att han klarar sig med lokalbedövning. Han verkar vara en lugn och harmonisk liten kille".

Pappan och Cissi tittade på varandra, log, och nickade. "Jo, han är en liten lugn krabat." sa Cissi.
"Vi provar så får vi se. Det är onödigt att söva om det inte behövs. Men ni måste hålla fast huvudet och armarna på honom. Ni måste vara bestämda." sa leg. läkaren.
"Jo, det klarar vi." sa pappan. "Tar du huvudet Cissi?"
"Mmm ... jo, går det bra så här?" frågade Cissi och lade sin vänsterhand mot Olivers kind och den högre på pannan i ett fast grepp med Olivers ansikte vänt mot sig själv.
"Vi visar hur du skall hålla när vi vill att du ändrar läge." sa AT-läkaren. "Går det bra? Mår du okej?"
"Ja, jo det är okej." sa Cissi.

Några minuter senare
"Det där gick ju bra! Vilken härlig liten grabb! Och härligt lugna föräldrar!" sa AT-läkaren uppmuntrande.

Jo visst, han skulle bara veta ... tänkte Cissi.