det vilar en sorg över mitt rum. över dagar du inte tänker på mig. jag tänder ljus överallt, sjunker ensam bland kuddarna i soffan. gråter med pannan mot parketten.
och hela trapphuset fylls av tomheten i mitt bröst, avsaknad av din tyngd över mig. möblerna är tysta här, de har slutat viska om hur makalöst ont det gör att du redan glömt mig. där du går i din stad, ensam över torget du avskyr med händerna i fickorna. och det är sorgligt hur många som sover i min säng, kysser mina centimeter, hastigt, lovande. och jag somnar i deras armar, skriker ut min portkod i natten, håller om, drar mina fingrar genom deras hår, smeker nya pojknackar, byter lakan, bjuder dem på frukost. hatar mig själv, ler när jag klär av mig, tänker på dig. säger allt de vill höra utom det där enda som är sant. att jag utan att tveka hade bytt bort dem var och en för nitton minuter med dig.