Allting börjar med en tanke och dom tar aldrig slut precis som förändring också är konstant. Och jag lovar att innan ni har läst klart allt det här så har ni omedvetet genom bara att läsa det jag skrivit bevisat det jag skriver och säkert blicka upp mot textens början och sen genomgå samma process igen. Varje ögonblick grundarsig i komplexa tidrum-vetenskapliga variabler där något så enkelt som t.ex "rörelse" bakom ett blinkande ögonlock, är som fysiken blottt en kropps lägesändring med grundvariablerna; position, hastighet och acceleration, som i två och tre dimensioner beskrivs med vektorer. Och än en gång under blott ett "ögonblick på ett ögonblick" så har det också övergått till mekanikens klassiska gren, kinematik. Fast vi vet ju att oavsett vart vi är eller vad som är där vi är för att vara så som vi medvetet väljer på en omedvetet plan, så är
allt en illusion. Egentligen så är vi någon annanstans. Men det riktigt fascinerande angående det är, om så bara för ett ögonblick, att det känns ändå ganska äkta.
Jag menar.. alltså, ni vet vad jag menar!? Aja, hur som helst så är det jävligt övertygande, så all heder till dom som arbetar hårt med det och så.

Nu undrar ni säkert "va?". Det finns bara ett svar på den frågan; Varför inte – Varför skulle jag inte. Kan jag borde jag då inte göra det. Eller? Varför har ett "V" i sig samt ett "F" och sen ett par vokaler. Och det ger oss en ärlig chans att förstå det enkla konceptet av ord, något som är så taget för givet och dess betydelse inför kommunikationen överhuvudtaget. Vilket i sin tur BORDE i allra högsta grad vara nog för alla individer med medveten förmåga, men även också som människa överlag, att finna styrkan att söka inom oss själva efter, kanske inte svar i form av resultat utan snarare möjligheten "tänka" och säga just ”varför” ger oss.

Vissa frågor är absolut enklare än andra men dock ALDRIG mindre viktiga för det. Förståelse kräver ansträngning både psykisk såväl som fysisk och ibland kan blott "ett ögonblick" av biokemisk reaktion skapa rörelse nog att ge oss tillräckligt med mod och nyfikenhet att förvandla något så ”trivialt”, som en simpel rörelse, till något mer än bara en vetenskaplig process och faktiskt bli en medveten en tanke som således generar ännu mer rörelse som kan manifesterar sig i t.ex känslor eller i en gest som genom en slags "elektrisk bro" kan ge utökad medvetenhet inom aspekter och perspektiv. - Utveckling genom inveckling och ett hämningslöst intag av informationens storhet och därmed faktiskt komma så nära Gud man kan utan att behöva låta sig präglas av dogmatism och skapa något så enkelt men oerhört vackert och mäktigt som "mening". Eller åtminstone EN mening. I form av... ord!

– Och det förblir för mig, tillfredsställelse nog!



Tills vidare, allting är magiskt.