- Hej!
Säger han med ett falskt men inbjudande leende i hopp om att uppnå samförstånd genom ytligt smickeri men ändå på något djupträngande och personligt plan också.
- Du är som en impressionistisk tavla; Komplex men förtrollande vacker i rätt människas ögon. Och en livserfaren konstnärsjävel som jag, verkligen ser och känner hur ditt strålande regnbågshjärta färgar vårt kosmos och genomsyrar varenda atom i det som metafysiskt blir du. Men jag förstår så väl att den breda massan kan ha svårt att genuint uppskatta alla dina omvälvande nyanser, som både kan vara minimalistiskt perfekt men på det mest ödmjuka vis såväl som en kaotiskt färgsprakande eldsjäl som lexikografiskt endast kan definieras som "magiskt".
- Men sluta vara så poetisk, du hade mig vid "hej".
Och jag som inte ens "tog i".
- Jag måste verkligen sluta prata med mig själv i spegeln.