Du kanske kände oss som barn
mig som en strykrädd hund
Bella som en tickande bomb
Du kanske kände våra uppgivna hjärtan
vår tveksamma andhämtning
i dimman av cigarettrök
som fyllde vardagsrummet
och föll in i soffklädseln och de skira gardinerna
eller i doften av rödvin och att du
upplevde varje sekund telefonen inte ringde
som ett oförlåtligt svek

Nej förresten
Du kände oss nog inte heller som barn