inombords var jag stendöd och isande kall
fast i ett evigt vinterland
där känslor inte kan existera
men så hände det som inte fick hända
hennes varma själ tinade isen
tände en gnista
hoppet vaknade
började försiktigt röra sig i mitt inre

med ett brandtal fick hon mig att bli varm
det vårades för kärleken

mitt hjärta
den dumma idioten
blev bästa vän
med hoppet
som skuttade runt inom mig

men så kom den
som ett brev på posten
verkligheten
hann ikapp hoppet
omfamnade det
och vred nacken om skiten

nu ligger hoppet på golvet
livlöst och tyst

en vårdag i november
en illusion
för vintern kommer
så isande kall
att det bränner

och jag dör igen
snälla
låt detta vara sista gången