natt över taken när dina ord når mig

plötsligt


från ingenstans


jag öppnar ditt meddelande med kortisontunna händer och fladdrande hjärta



dina ord i fåtöljen
och mina revben som smulas sönder och blir till damm

efter dygn av planlöshet
dans i ledsamhetens tecken

att du inte ens är här
omedvetet närvarande

att du slår omkull min värld
igen

stövlar in med basebollträ i min cyberrymd och krossar allt du kan
slår mig sönder och samman och lämnar mig bland blödande dvd-fodral och avbrutna stearinljus


vi faller i vakuum igen
hon du gjort mig till och jag
den du vill att vi ska vara
vi faller i vakuum i vårt hörn av världen
drar glassplitter från fruktskålen ur ryggen och tänker positivt
misslyckas
slickar mina sår gör hon när jag äntligen gråter och luften står stilla utanför fönstret
håller andan


två timmar senare har du gått
somnat aningslös
bortom vetskap om kaoset dina ord skapat i mig
världskriget i mitt vardagsrum

skoningslöst
hänsynslöst
hämningslöst

barrikaderar du mitt hjärtas korridorer
efter fyrtioåtta nätters vakenhet
räcker du en hand

om du visste vad jag vill ge dig min
ge dig fingret
i din mun
och hoppas att du


skoningslöst
hänsynslöst
hämningslöst




tar hela mig mot väggen som än är hel
i mitt vardagsrum