Högre, högre, putta hårdare.
Jag är fem år och oövervinnerlig.
Lockad av molnens sötma
och stjärnornas glans.
Jag är en ängel av stål,
en astronaut i fjäderskrud.

Marken under,
så långt under.
Himlen så obeskrivligt nära.

Högre, högre, putta hårdare.
Jag är nitton år med ljusnande framtid.
Frestad av världens mysterium
och havets färg.
Jag är en vagabond med trollspö,
en världsomseglare under ytan.

Högre, högre, putta hårdare.
Jag är trettiotvå år i maktens korridor.
Hungrig på bekräftande lovord,
törstig på pengars glans.
Jag är en streber med guldskor,
en broiler i pansardräkt.

Högre, högre, putta hårdare.
Jag är fyrtio år

och

tappar

plötsligt


taget.

Marken under
över.

Smärtan,
vägen tillbaka.


Högre, högre, putta hårdare.
Han är fem år och oövervinnerlig.
Lockad av solens strålar
och himmelens höjd.
Han är en prima ballerina,
en svärdslukare och clown.

Minns fallets smärta,
marken under
över.
Tvekar en sekund.

Och puttar sedan
det hårdaste
jag kan.