Under isen, syns livet
genom kanyldoftande ridåer, en jävla fars
när bödelns stål – kring handleden - bär huvudrollen i biografin som inte längre
är barntillåten
Döda rosor kastas ur infekterade viskningslekar, slår lock för mögligt öra

det finns inga familjemedlemmar som applåderar, de
innehållslösa eftertexterna som väntar
i logen där självkänslan, sägs leva

Ying och Yang, en enda svart cirkel – i brand
när vintern rasar, river själens mitt i två dolda delar
Målas, ett stort smaklöst X
över det bästföredatum som skuggar
den andra kinden i spegelglasets
klibbiga yta