Det läcker aska ur månen
och solen fläckas av sot
Det härjar bränder bland molnen
och himlen rostar som skrot

Ljudvågor slår mot ångestens strandkant
där sci-fi Kristus aldrig bryter av eget bröd
Och fisken som simmar i det blodiga vattnet
fångar han alltid med någon annans spö

Den som aldrig väljer sina strider
blir alltid själv vald till slut
Han som blev sist vald på skolgårn
han står där först i ledet nu

Väck aldrig den björn som sover
om du tänkt stanna kvar i din egen säng
För du måste sluta spela död
för att kunna börja leva igen

Om du aldrig släcker dina bränder
och bara väntar på att resa dig ur askan
Så får du alltid leva med sotiga händer
och blir en maskros som fastnar under asfalt