hon åkte tåg när det hände
kände igen varje siffra på displayen

utan att svara
drog hon i nödbromsen
fumlade upp tågdörren i farten
en vit iphone landar i diket bland nakna björkar och höst

jag är äldre än henne
lät henne hållas och svarade
andades med händerna mot sätet framför
när vita hörlurar
kaskadspyr din röst mot mina trumhinnor

rälsen
ett töcken
som saknad man rullat mellan fingrarna
en utspottad tuggummikula
fastnar i håret

så säger du ditt namn och jag flätar din tystnad i mitt hår
möter blickar på fallfärdig perrong
känner marken kall mot kroppen
tunn bomullskjol med knappar du knäppt upp

i rösten är du närvarande
du hör när tårarna kommer
när det blir för svårt och jag vänder upp och ned på rälsens stenar
letar efter ord
klättrar ner i låda med sand
fäller locket åter
stänger ute dina bokstäver

för det var lördag när du ringde mig efter fyra veckors tystnad
det var lördag när du stövlade fram
stampade på mina murar av grus
rev av mig mina kläder och blottade dygnens längtan
synliga som ärr över kroppen

och allt gick fel därefter
du välte sandlådan
min tillflykt
hånlog
fimpade och lovade
att du inte kommer åter
mötte allt utom min blick

och du fanns hos mig långt efter att du la på
för det är så du hanterar mig nu
i telefon och enbart där
på armlängds avstånd
rädd för min svaghet
för köksknivar jag bär med mig vart jag går
för minnen jag väcker

och du fanns i mig den natten
när lördag blev söndag och tågen åkte västerut

när jag höll andra händer under täcket och annan kropp mot min
vid fotändan en hund
hon du gjort mig till
med bultande hjärta i handen
vener runt sin hals
nattens tusen frågor du enkelt kan stampa i asfalten och krossa under tygskor
blöta i kanterna av årstider som gått med dig i tanken

och han bredvid mig
nattens pojke som alltid
varit ett namn på mina läppar
med ögon jag aldrig glömmer
när jag inte kan sova
plockar hans ögonfransar, långa, oförutsägbara
en efter en

älskar
älskar inte
älskar alltid

och natten går med svettiga fötter under täcket
fingertoppar över din panna när du somnat och det är inte sant för jag somnar alltid innan dig
en låst lägenhet
en borg av trygghet
viljan i dina armar
bilarna utanför
att det inte gör någonting att jag gråter ner din T-shirt
en surrande diskmaskin och dammet under sängen
parketten som tar emot mig när min bröstkorg exploderar

för mitt hjärta bär mig inte på egen hand
men det slår i takt med dig bredvid
och det är allt
jag någonsin krävt
av dig