Jag lyssnade på doktorn,
men hörde inte vad hon sa.
En knöl i högra bröstet,
men jag som mår så bra.

Jag sa tack och hej
tog på mig jackan och gick ut.
Stod stilla en lång stund.
Nu blir ingenting mer som förut.

Konturerna blev skarpare.
Staden ändrade färg.
Solen lyste starkare.
Varje kulle blev ett berg.

Är det så här allt ska sluta?
Eller börjar livet idag?
Jag vill känna, älska och njuta.
Smaka på varje andetag.

Människorna där ute
låtsas som ingenting.
Långa kliv och jagad blick.
På väg någonstans till någonting.

Doften av rädsla och sjukhus.
Ljudet av dropp och skalpell.
Smaken av stål och november.
Aldrig ljus, alltid kväll.

Håret som faller till marken,
som trädens löv varje höst
Narkosen som söver och dämpar.
Sorgen att mista ett bröst.

Hundra sjalar, men ingen som passar.
Barn som vill leka när mamma är trött.
Hud som kliar, ögon som rinner.
Svett och ångest gör lakanet blött.

Vänner som ringer.
Familj som är här.
Så mycket kärlek,
inga besvär.

Och mitt i allt det gråa,
en strimma av hopp.
En kärlek till livet,
kittlar min kropp.

Konturerna är skarpare.
Världen har ändrat färg.
Solen lyser starkare.
Varje kulle är ett berg.