det är vanligt att man får uppleva saker av smärta i livet
det när helt okej , med smärtan den gör en levande men

det som gör mest ont och som aldrig går över , det är att
det ofta kommer i från någons närhet som man älskar och

litar på vad attans ska man vända sej då ? för min häpnad
finns inga gränser för den är uppfylld av min besvikelse

förträng av min smärta flydd av min sorg , i början av vägen
det är tur att man kan hantera det i dag på det sätt att man

tror det värsta från början så har man i alla fall rätt när det
brister i tårnas kanal , det är vackert och gör minna ögon

levande