när jag nu sitter och inte har något att skriva inga ord som faller
över minna läppar inga tårar som rullar från minna ögon ingen

skälvökan att beklaga ingen hjärte sorg eller samvete som plågar mej
ingen ångest som bryter min tystnad i mitt sinnes fulla harmoniska ro

då faller tanken inom mej varför skriver jag varför är jag med på denna
sida varför delar jag min smärta med några jag aldrig mött varför läser

jag om andras och gör mej införstådd jag känner vad dom skriver jag
förstår vad dom beskriver i sina liv efter vägen och dom min även fast

jag aldrig har mött dom varför har jag skrivit allt som jag har skrivit på
den här sidan varför är det fler här som känner mitt innersta en vad det

är med dom som känner mej här där jag är nu det bevisar en engång att
tungan är vassare en svärdet pennan själens budbärare skriver ditt inre

bättre en vad jag beskriver i ord resten står i stjärnorna och dess makt
låt dom falla så läser vi till samman