eller fem. för åren som gått
tragik två
för med dig kan jag falla genom tusen himlar, kravla full i leriga gränder och slå sönder mina knän mot marken
du plockar upp mig gång på gång
leder mig hem, borstar av mig damm och falska läppar
tvättar mitt hår och reder ut trådar jag knutit hårt runt bröstkorgen
och din panna är varm mot min axel när du somnat med fingrarna hårt runt mitt samvete
ärrad av vetskapen att jag aldrig kommer för att stanna
och vore det inte för världen skulle jag dra in dig i mitt liv
slå dina förväntningar sönder och samman
slita ditt hår i natten och ta ur dig år av fantasier mot närmsta vägg
krossa dig med kärlekslöften
suga pulsen ur din nacke och spara dina tonårsfjun under naglarna
men du gör mig svag när du älskar mig så du går sönder
som en katt man smeker längs ryggraden
om och om
som aldrig får nog
du värnar om mina kinder så jag kvävs och inget hotellrum är stort nog för alla gånger vi sårat varann
så jag faller igen när du håller mig hårt
pressar det som är du mot min kropp som än är öm av dans och asfalt
och jag faller genom natten med nyckelbenen först mot marken
med blodigt tandkött och grusig blick
med söndertuggad rödvinsrand och ansiktet på lagom avstånd från dina väntande ögon
och du tar emot mig som du alltid gör
slickar mina sår
mina axlar
hela mig sväljer du när jag kommer och december blir tre
en vinter tar över
knullar oss skoningslöst med händerna mot skaren
och vi räknar dagarna när ljuden tystnar
spränger varje minut med dynamit
för det vi gjort som håller oss kvar
ett järngrepp om halsen och glödande stoff på parketten
vargar i mitt hår och grannarna som höll andan genom väggen
och jag föll utan dig
på nattbussen mot morgonen
grät varje tår för dagarna i antågan
åren som kommer knyta sina skor i ögonvrån
ta sats
och springa förbi
oss två och det som var vi