hon drog handen genom håret och såg på mig
en tova mellan fingrarna
genomärligt droppande ögon när hon ber mig ta årorna en stund
kikandes under lugg följer jag hennes rörelser och spänner axlarna en sista gång
för mitt vatten har stillat sig ett ögonblick
hinner hämta andan och möta hennes blick när hon släpper sin halsduk och pekar på mig
hon
fjärde flickan från väster
och jag drar upp årorna i båten
låter trä möta trä och tar hennes kalla hand mot min kind
om jag klarade det
att seglet brann och botten gav vika
släppte in vattenmassor av misslyckande och snärjande sjögräs av krossade förhoppningar
dagar av tomhet och kluckande nätter
drivandes
över okända vatten utan horisont
meningslösa böner och scenarion i krossade pepparkakshus
smulor under fötterna och doftlösa lakan
ändlösa stränder och utspillt blod i sanden

och jag håller hennes hand i min tills hon förstår att vi är två i båten
håller hennes tumnaglar i kupade händer
låter vågorna driva oss nånstans
till en bäck i vattenglaset
där ingen dimma ryms
där hon ser mig
där vi ler åt molnen som dragit förbi
och lämnat havet stilla