Med nål och blodig tråd, gårdagen sakta kryper än längre ner i ömt svalj. Strupe för trång för att andas och rakbladen dinglar - grinar illavarslande ovan maggrop, rispar fåror längs med livets väggar. En sölig åker där taggtrådsbeklädda löften för längesedan slaktat den sista färgglada längtan som levde där.

Du bänder, med köttkvarnsnävar - spottar på det allra heligaste och ristar ett kryss där min kärlek en gång, långt där inne pulserade.