Din hand greppar, griper tag
om livet – trycker hårt, trycker ner
långt under ytan
Klyver hinnan, ringar utav svek raserar
ett klibbigt helvetesgap

att sakta, dö i

Lungor skriker, döva öron vänder ryggen till
när kletiga ord sakta förvandlas
till den grav du leende bäddar i mitt namn

att ledbruten ligga i


Det kryper i den bur jag bär om bröstet
när din sträva tunga rispar RIP CAMILLA
och jag vädjar, när de vita stråkarna brister


låt mig inte dö ensam här inne