Jag skäms över det mänskliga avskrädet

som vältrar sig i det egna penningträdet

Njuter av rikemansbidragen som haglar

skiter egoistiskt i alla normala empatiregler

Samma sak syns, vart jag mig än vänder  

överallt, ser jag troende rika smilande tänder

Som antänder helvetets bränder

med utförsäkrades fötter och händer

Deras restarbetsförmåga ruttnar i graven

samtidigt som de riktigt rika fyller på begären

Flyttar de upp pinnhålet ett steg till

akta dig, nu är det din tur att ligga still