det är bara man skälv som begränsar sin egen fantasi
horisont och då menar jag inte här och nu tid och rum

utan mitt liv i evighetens universum där jag befiner mej
och lever nu med minna fäder och gudar dår vi alla dricker

det renaste vatten ur samma kalk som är kälan av allt liv
just det håller oss samman det finns längre ingen tro för

vi vet alla nu vi vet och förstår i samma himel den ni ser
mej som på jorden där jag vandrar och skriver om minna

känslor och upplevelser är inget märkvärdigt men det
gjorde mej lyckjligt rik på minna upplevelser dom vill

jag dela med er här och nu där jag vandrar som i min
egen skugga för min fantasi är obegränsad och djupp

och lika bottenlöst vacker som i det universum där jag
lever i nu det ni ser och hör av mej är redan left och

paserat för länge sedfan likt en fallande stjärna där det
tar en evighet innan man ser den falla så i min obegränsade

fantasi på jorden så är detta redan uppleft paserat och älskat
det ni ser och läser hör redan till det förflutna som älska en

känsla fångad och förståd efter dess förlust och bortgång