Förlåt, för att det tog en sån lång tid,
men nu är jag här å spottar ut saliv.

Tyvärr finns de inget stopp, inget hopp,
jag slirar ut på mitt gatu-block.

Det mesta kan jag se med mina ögon,
helst plöstligt, så ba dör dom.

Jag hatar tyskar å muslimer,
precis som poliser hatar ungdomar som glider.

Ni rika, tror att ni hjälper från er lyxvilla,
medan barn sniffar lim och bara spyr och mår illa.

Inget har förändras, jag är i samma form,
allt det jag rör, ba förvandlas om.

Så för mina häktade polare och ni som blev horsare,
har lovat att hjälpa er, fuck vad de blir svårare.

Är de droger du vill snacka om, låt mej höra,
-soft å va bäng, knark kan inte döda.

Du har fel kompis, du missa allt som gick snett,
säg det till min vän som står å kliar sej i ansiktet.

Låt mej lära dej, vad livet faktiskt handlar om,
de här är fakta, om de du bara har tankar om.

Om det du drömmer om, som nån kan höra dej,
tänk om, för gatan kommer döda dej.

Det här är på riktigt, inget jävla filmklipp,
fyll sprutan och dö av ett litet stick.

Det är så de funkar på andra sidan lagen,
hjälp barnen, spela aldrig galen.

För är de här ni kallar framgång?,
när grabbarna omkring mej mecka braja i en trapputgång?

Det är mina polare som robbar er på smycken.
sena nätter, kom ni ihåg dom galna rycken?

Kom å testa, men ni vågar bara snacka,
ta tre steg tillbaka, backa!

För ni vet i krig är de många som splittras snabbt,
alla är galna, vi går till attack.

Spotta på krim, skit i vad du hör,
du golar, du dör.

Ni kommer bara falla, en efter en,
ni kan vinka från himlen, vi ses igen...