Jag var på jobbet när jag fick ditt sms,
med ont i magen å panik så åkte jag till din hemadress.

Jag förstod vart du ville komma,
när jag såg dina tårar börja komma.

Jag satt i din soffa å förstod ingenting,
jag som trodde att du alltid skulle vara min.

När jag trodde du var hemma för att tänka på dej å mej,
så åkte du hundra mil ifrån mej.

För att träffa å hänga me en annan,
jag förstår inte vad som pågår bakom din panna.

Att såra mej i nyktert tillstånd,
planera resa, träffas, knulla, nä shit liksom.

Jag som trodde du var en bra flickvän,
nu vet jag vad ni har sagt till varandra på msn.

Jag som har ställt upp å varit där för dej,
skulle han göra samma saker för dej?.

Fick du nå mer svar efter ni hade sex ihop?,
jag skakar på huvudet, du är inte riktigt klok.

Jag som aldrig skulle såra dej,
hur fan kunde du göra så här mot mej?.

Men du var svag å din horunge visste vad han skulle säga å viska i ditt öra,
å inga tankar på vad du skulle förstöra.

Ska jag verkligen tro på de du säger till mej?,
att du fortfarande älskar mej.

Du vet att jag inte ljuger, är de någon du kan lita på så är de mej,
jag hoppas de känns fett tomt utan mej.

Emilia, du var en gång min skyddade ängel,
och min gudinna när du låg bredvid mej i sängen...