Och om kvällarna
låg vi i den smala sängen
och läste om flickan
som gick över åkern.
Och vi skrattade så vi kiknade
åt skon som fastnade i leran
och flickan som gick vidare.

Och jag har tänkt en del på den där skon.
På vad som hände sen.
Och undrat om den står kvar
och väntar på att bli hittad,
eller om den gått vidare någon annanstans,
eller hittat vägen hem.

Och i natt när jag flög över åkrarna
såg jag märkliga spår som jag följde
genom skogen,
upp på berget,
längs med stranden,
genom nysnön,

och vidare in i mormors kök
där det satt en liten, liten flicka
på en röd soffa
och åt nygräddade
vaniljdrömmar.