jag vandrar bestämt med en flytande blick kastande fram och till
baka jag konstaterar att inget är som för orden är starkt bekanta

av dom äldre när jag skälv var ung och gatan onött där fanns skog
gröna områden vackra som jag inte uppskatta när jag var ung på

samma sätt som vuxen nu när allt är borta begravt under tegel och
betong jag önskar så starkt att jag aldrig hade lämnat den värld som

jag såg och levde i när jag var ung grönt vacker och obegränsad det
är nu med sorg jag bär alla vackra minnen därifrån där jag en gång

upptäckte färg och äventyr det är för mej en dröm i denna gråa atmosfär
där varje steg håller mej vid liv och min önskan är att få leva en gång till