Jag tror lyckan kommer i omgångar.
Ibland som djupa spår i asfalten och ibland som transparenta ljuslinjer.
Salighet har aldrig gett mig tröst i livet.

Mitt eget vemod i seghet och förvirring,
Medan jag vandrade omkring på havsdimmor. '
Men när solen kämpar sig över kanten på horisonten och du slår upp dina ögon där bredvid mig känns det lugnt i bröstet.
Varmt.

Och när du drar mig närmare fyller en ny känsla mig.
Som jag aldrig upplevt och kanske aldrig kommer uppleva igen.
Men håll mig nära en stund till, en timme, ett år, en livstid.

Så ler gudarna bakom molnen.