Vardagens krav
När jag vaknar slås kraven in i min hjärna som en kil.
Blankt, hårt, brutalt och utan förmildrande omständigheter.
Ger katten mat och vatten.
Tömmer kattlådan.
Sopar kattsand från golvet.
Hänger nattens tvättmaskin.
Tömmer diskmaskinen.
Torkar kattens nattkräk från mattan.
Tömmer mannens urinflaska.
Slänger hans smutskläder i tvättkorgen.
Drar upp persiennerna.
Vattnar blommorna.
Knyter igen soppåsen.
Inte glömma duscha och äta frukost.
Slänger tre soppåsar i containern på väg till garaget.
Upptäcker att jag återigen glömt parkeringstillståndet och fått en gul remsa à 250 kr fastsatt under torkarbladet.
Tankar bilen på väg till jobbet.
Har jag glömt något?
Jag ringde aldrig rörmokaren.
Jag glömde bilverkstaden.
Jag glömde optikern.
Jag glömde advokaten som gör bouppteckningen.
Allt som kräver interaktion med en annan människa glömde jag.