Du är ljuset, och jag är mörkret.
Du är solen, och jag är jorden.
Du är morgonen, och jag är kvällen.
Du är smart, och jag är dum.
Du är fin, och jag är ful.
Du är stark, och jag är svag.
Du är allt, och jag är inget.
Varför är vi varandra så olik?
Men skulle det ändå kunna gå?
Att det till slut blir vi två?
Som i skönheten och odjuret.
Där du är skönheten, och jag odjuret.