som du lämnade mig
med en bröstkorg full av glas
jag har skrivit en grej
en text
och den är till dig
jag har skrivit med pannan mot rutan
med blicken på gården nedanför
du har aldrig fått mig att vilja dö
det är inte det
jag har skrivit med fingrarna i bläck
med fläckar på min matta och kalla tår mot trapphusets sten
jag har skrivit ord till dig
till svanarna vi såg när vi satt i slottsskogen med berusande sommar innanför våra revben
jag har skrivit till dig
på dunkande tågräls
avgaserna bakom Nils Ericsons terminal och svarta bokstäver på vitt papper
jag har skrivit till den du var
till han med luddigt brösthår och konkava fingerspetsar
till resår och gammalt vin
till kvällsflykt och okänt hångel
jag har skrivit till dig för många gånger nu
och du har inte läst ett ord
ovetandes med stora ögon går du lös i mitt kvarter
och jag har förstått att du tänker på mig då och då
det är just det som smärtar
som dränker mitt rum i dis
att jag upptar dina tankar ibland
och hur du finns hos mig varje sekund
jag har skrivit till dig
för morgnarna jag vaknar själv
för dagarnas förgänglighet och hissen ner
jag tänker alltid på dig där
på hur du lät mekaniken dra dig till marken
sista gången du lämnade min lägenhet
den tolfte oktober
jag har skrivit till dig
om datum och dagar
om nätter och klockslag som bränner i min hals
om tårar och tyst bottenlös sorg
jag har skrivit om dig om dom jag legat med för att glömma dig
om händer och naglar över min rygg
och andetag jag förställt
om värmen i ögon jag mött
och dom har skägg och hipstermössor och skulle bli underbara allihop
om jag tillät mig att älska dom
men jag måste alltid hem
ta på vrängda trosor och gå
komma hem till tystnaden och min stilla säng
med tovigt hår och svullna läppar
sätta allt på pränt
allt om hur du skaver i mig än
jag har skrivit en grej
en text bland flera
och i patetisk dimma
bland hjärtekross och spilld omsorg
bladlös empati och liljekonvalj
kärleksfullt hat
kurar jag skymning
minns dig i handen och läser högt för mig själv
alla ord jag skrivit om dig