Påsken är här i mitt hus, jag skuttar glatt runt äggen.
Hararna skakar på öronen när jag hoppar in i väggen.
De förstår ju inte att choklad minsann ger vitalitet.
Alla missbrukarna vet, det är ju ingen stor hemlighet.
Andra äter gärna vingummi, kanske en seg råtta eller två.
Men för mig är det bara choklad som gäller, så det så.
Jag borde nog lägga band på mig, kanske träna en aning.
När jag ställer mig på vågen, blinkar den en varning.
Men vem bryr sig? Varför inte leva livet fullt ut?
Choklad eller inte? Vårt liv är iallafall snart slut.