Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Bara du, bara hon, bara tron



inte fått med sig
det hon behöver
att leva att andas
att finnas till

gått genom natten
i fickor av luft
sprungit och flämtat
nu står hon still

vart taga vägen
och hur ska hon leva
ja, hur ska hon andas

bara du giver
rymden och luften
att leva att andas

att finnas till


Fri vers av rebecca d
Läst 362 gånger
Publicerad 2006-04-09 13:57



Bookmark and Share

  abbe nilsson
vilken vacker dikt om att hitta sig själv i en förvirrad värld. "gått genom natten i fickor av luft" tycker jag om! Uppmuntrande, livfylld, ärlig.
2006-04-19

    Bodil Sandberg
Jag kommer att tänka på flickan o kråkan som Björn Afzelius sjöng...du har skrivit en mycket fängslande dikt ditte
2006-04-11

    Mejja
Så mitt i... så fångat! saknar ord...
Du skriver så vackert om andningen som inte så självklart kan tyckas vara där...
skriv skriv skriv.... genom allt
2006-04-11

  Ingrid Nilsson
Så fint; ta henne i handen en stund,gå med henne en bit på vägen,andas med henne...och lyssna. Kram!
2006-04-09

    ej medlem längre
Du verkar lite nedstämd, vännen...Men orka vidare..Andas lungt och stilla
Kram
2006-04-09
  > Nästa text
< Föregående

rebecca d
rebecca d