Håller hårt, ömt om din nakna kropp. Dina skulderblad bygger ett liv för min kind att vila i, rännilar av miljontals osagda ord smeker det lilla utrymme som råder, lever oss emellan.
Sluter om, smaken utav samhörighet smeker tanken och fingrar flätas - två landar i känslan utav närhet när slagen slår, bultar inuti flämtande bröstkorgar.

Vi.