|
|
Efter debatten om att skriva för poång eller \"uppskattning\" tänkte jag till lite. OK, jag försöker helt enkelt göra en dikt utan att känna något, utan att ge av mig själv, bara för att se om det går, första och sista gången jag testar det!
B r ä n n s å r
Jag sår tårar
gående över
hjärtats åker
Behov bränner
som nålar i
mitt sönderstuckna
armveck
Där tusen heta
orgamser trängs
som lämmlar
i blodets heta
gömma
Mera, mera
det hetsar mig
förintar mitt jag
förtär min vilja
Bitter är tårars
skörd och
allt för het
för hudens
sårbara yta
Brännsår
ristar nät
av åtrå
Fri vers
av
Roger
Läst 559 gånger
Publicerad 2004-09-05 02:59
|
|
|
Svartvit dröm
den va jättebra juh...
de skulle ja nog aldrig klara av...
kram kram
2004-09-07
|
|
|
|
Zam
rent allmänt vem som orkar med den s k debatten längre.... Alla jag talat med här verkar uppriktiga o fina, blir så ledsen om allt plötsligt ska analyseras sönder... Jag skriver för att jag tycker om det, sen om det är bra eller kasst spelar väl mindre roll, egentligen? Snart vågar man ju inte lägga ut några texter här för man blir rädd att bli nerskjuten... :( Dessutom var denna dikten inte alls dålig! Man lägger nog en bit av sin själ i allt man skriver...tror jag... Och nu ska jag va tyst! :)
2004-09-06
|
|
|
|
Barbro. Norberg-Rönnlund
stark, känslig. Orden du "hittat" och knåpat
ihop ger resultat av en för mig oerhört BRA
dikt.
Vad gäller att skriva med eller utan känsla
så är jag övertygad om att UTAN går inte,
det ligger alltid någon slags känsla bakom
det man skriver annars skulle nog inte orden
komma alls. Det som ibland betraktas som
uruselt kan ju för skrivaren ändå vara viktigt
att sätta på pränt. Ibland berörs man mycket
starkt, ibland mitt emellan & ibland inte alls.
Så är det väl med poesi, konst, böcker, film,
musik mm.mm
2004-09-05
|
|
|
|
kattugglan
Vad vi än skriver är det förknippat med oss själva. Vi har gjort ett urval och jag tror att det urvalet säger mer om oss själva än vi kanske kan tro, när vår avsikt har varit att inte skriva utifrån känsla. Det kan vara intressant att fundera över det tema vi valt och hur vi beskriver det.
2004-09-05
|
|
|
|
andrasidan
Det är inte omöjligt att skriva opersonligt, möjligen ointressant. Opersonligt kan ju bara betyda helt och fulltsändigt objektiv, och det är det ingen som mäktar med. Sedan denna anmärkningsvärda defintition om att texten eller tavlan egentligen skapas av betraktaren, det är ju en inte bara en för konstnären eller författaren nedvärderande tanke som helt förringar alla de timmar det tog att skapa verket och jämför det med det som äntligen blivit färdigt. Det är ju en helt löjlig och oförstående inställning till skapandet. En hastig blick och några hastiga ord om något någotr som kanske tagit år att göra går ju inte alls att jämföra med varandra, den förtnämnde borde vara tacksam att han har nåtot att titta påå eller kommentera.
2004-09-05
|
|
|
|
andrasidan
Detta är ingen text du kommer att behålla, kanske någon rad här eller där, men bara första strofen får det ju att vända sig i magen.
2004-09-05
|
|
|
|
Anna H
Om du nu är så att du verkligen anstängde dig för att inte känna något när du skrev detta, även om du misslyckades an aning, så måste jag säga att du i å fall verkligen är en ordkonstnär. Du lyckas nämligen skriva något som är rätt bra, utan att känna särskilt mycket. Om du då känner en hel massa så brinner verkligen dina texter. Jag tycker hela debatten om äkta/oäkta är tråkig. VEM kan avgöra om min dikt är skapad ur mitt hjärta eller inte? Det finns bara en som vet, och det är jag. Sedan kan läsaren beröras/inte beröras men det är oberoende av hur jag skrev från början. Så min slutsats blir mao: "Det går inte att skilja äkta från oäkta i poesins värld".
2004-09-05
|
|
|
|
ej medlem längre
...att det finns folk som vågar skriva utan att vilja säga något. Annars hade jag aldrig fått höra "I am the walrus". ^_^
2004-09-05
|
|
|
|
Roger
Blev inte helt lyckat. För mig är det omöjligt att inte känna något för det jag skriver verkar det som. I alla fall så efter de tre första raderna som jag tänkte fram, började det röras upp känslor och sen funkade det inte längre. Så jag håller med både Hans och Marcel i deras inlägg här nedan. Återigen vill jag hänvisa till Evert Ljusbergs definition på en visa... det är en visa"...om hjärtat rörs därvid." Alltså om det påverkar dig, då är det poesi eller konst. Det är vad jag tror!
2004-09-05
|
|
|
|
Hans w-art Westlund
att skriva opersonligt. men det är bara jag det. som tror. tror det finns en tråd i det mesta, och det har ju även du roger i denna, som för mig inte var allt för oäven. tror det är betraktarens tolkning som gör dikten, eller tavlan för den delen. tror konstnären, diktaren bara har/är en ytterst liten del i hela processen. jag tror.
2004-09-05
|
|
|
Nästa text
Föregående
Roger
|
