du rör vid mig i grönt vatten
med russinfingrar och prickig hud och jag tänker att ditt lockiga hår
utslaget över min kudde är det finaste jag sett
vi kysser morgontimmarna och väter lakanen med kroppsvätskor och gammalt vatten
och du ler vid frukostbordet
gör mig rolig och stark innan du halkar stigbergsliden ner i din jacka och hala skor







med stelnad säd över innanlåren
trasslig frisyr och en bror i armen möter jag en far från förr som har hans ögon
hans näsa
hans hårfäste och panna
hans händer och frisyr
hans läppar och öron
hans gestalt och ande
hans minnen i plastig coop-kasse på armen
och jag faller tusen gånger genom isen
med svaga knän brister ytan och januaridagen blir till åska och damm







tre koppar på mitt köksbord
kaffe och dina ögon mittemot
rösten jag vant mig vid
händerna jag hållit hårt i mina
kaos under min klänning och akut p-piller nummer fem i ordningen
och det droppar grädde från mitt hår när kvällen kommer
när han jag älskat så länge åker hissen ner igen
två blanka ögon i dörröppningen
ett löfte, för det var väl ett löfte?
om att vi ses snart igen
och jag ler och diskar tre koppar på mitt köksbord
faller genom golvets träplankor och lovar tyst för mig själv
om det fanns en bok om dig
jag skulle lära mig varje ord utantill
dunka huvudet i pärmen
leva varje rörelse genom kunskapen om dig
för att aldrig kunna såra det som gör dig till du
för att ta varje andetag du ger mig
varsamt i händerna
kyssa ögonlock jag känner så väl
på återseende

och en bäbis gråter ikapp med mig genom väggen
när kväll blir natt och alla pojkar gått hem
när en far
vars son jag älskat gränslöst
borstar sina tänder tre kvarter bort
när en ung man
vars dagar jag delat
spelat klart på sin gitarr
tagit en vagn till sig
en studentlägenhet full av minnen vi köpt begagnat
när en dag slår över i en ny
när jag finner mig själv
med tunga axlar och gråtsvullna kinder
i vita lakan
ännu trasigt älskande
den där killen i jeans
han med märket på kinden
och repat mod
bärandes min hoppfullhet i sina händer
ovetandes
om längtans gränslöshet
vemodets vassa kniv
och hjärtesorgens brännmärke på mitt bröst