snöregn blåste på oss och du höll i mitt paraply
och jag tänkte att jag borde ta dig i armen,
vara närmare

vi stannade i en port med vackra ord
om gemenskap
mot nazism och vidrig rasism
och jag tänkte att jag borde kysst dig
där,
just då

om jag gått ensam hade jag irriterat mig
på slask och vind och kyla
men gamla stan var vackert den kvällen,
fast den hade blivit mer filmisk
om jag hade smakat på dina läppar