säger att det är okej
"jag vill inte heller ha ett förhållande"
så fortsätter vi träffas och det enda jag hoppas
är att du kanske blir kär i mig
om jag ger dig lite tid
(vilket enligt egen statistik aldrig händer)

och så blir jag arg för att jag alltid faller för dom
som bara vill ha min kropp men aldrig mitt hjärta

alltid faller dom som jag inte vill ha för mig
och jag hatar att vara den som säger nej
för jag vet såväl hur det är på andra sidan

och så försöker jag tycka om dom
för att det ju vore praktiskt
att gilla någon som gillar en tillbaka

och allt blir bara falskt

för deras ord om att det inte är jag
utan deras ovilja till förhållande
är bullshit
för när kärlek händer bryr man sig inte om sånt

och när jag säger "jag tycker om dig med"
för att jag hoppas att jag kanske kommer göra det snart
är jag lika falsk

fan vad jag hatar och älskar kärlek
och att känna så mycket hela tiden

och ibland att inte känna