I vanlig ordning springer jag till tunnelbanestationen
Säger hej till den kvinna som sitter och tigger
och försöker komma ihåg att le mot henne,
vara medmänsklig

Tunnelbanan anländer till perrongen men jag sitter kvar
Väntar på nästa eller kanske ytterligare en
Jag hade ändå varit tidig
Måste andas lite först

Det är skitsommar i Sverige
och jag måste ha jeansjacka i mitten av juli
fast klockan bara är fyra
Men jag tänker att det är bra att slippa möta dig svettig
när vi ska träffas för första gången

Det går duvor på perrongen som pickar efter mat
och jag känner mitt hjärta bulta innanför revbenen
På det där viset så att man hör det i öronen
När en duva kommer för nära lyfter jag på min fot
Den flyger iväg och i samma ögonblick en farhåga
om att jag kanske kommer skrämma bort dig också

"Här under askan utav sönderbrända drömmar
ska vi bygga någting större" sjunger Lasse i mina hörlurar
Och jag tänker att kanske, kanske kommer vi
bygga något fint
tillsammans du och jag
Logiken påminner mig om att bibehålla låga förväntningar

Stiger av och är några minuter från att möta dig
Ett bekant pirr i magen av nervositet och hopp
Jag skiter i logiken

"Lugn, det kommer gå bra. Var bara dig själv. Du vill ändå inte vara med någon du inte kan vara dig själv inför."
hinner jag tänka innan du ger mig en kram