etthundratjugoåtta dagar har passerat sen jag stod på balkongen med kalla knutna nävar och tog emot ditt samtal den sista september
jag har inget mer att säga än det
inget mer än att du finns i varje vrå av mig och att din frånvaro gång på gång välter mig och våldtar mig i sömnen
jag har inget att säga om de etthundratjugoåtta nätter jag vakat över dig
svävat i ditt rum som en ande utan ro
smekt ditt ansikte med spökfingrar och avbrutna naglar
jag har inget mer att tillägga om de kvällar som passerat
om glassplitter i hälarna
och hur jag dansat fastän jag sprängts i bitar och hur jag varit full innan midnatt varje gång
jag har inget mer att säga dig
mer än hur det gått etthundratjugoåtta dagar och hur innerligt hopplöst älskande vidrigt det är
att jag väntar dig tillbaka än