Under det femte levnadsåret
i det fogliga anletets månad

jag kunde inte längre se
om du var på väg bort
eller om du bara glömt vart jag väntade dig

orörlig låg jag
orört låg det brustna nätet av mjölk i min mun
märlorna förblev ärgade och kluvna
dunlungan blek



det finns en sorg i allt detta Johannes
en sorg om vilken jag ej kunnat tala


jag har fäst små flingor av is vid mynningen


mer kan jag inte göra.