Flöj flöj
flöj din vlindel käraste
dröj skrummande gland
över vågbärarkatt

ditt skepp löper
surrat invid mittskepp
vilt salt lyster klucka
ur slamm gamm galamm
i långsam tafatt

ser du den skärligda tygeln
hur lustigt den pendlar
slår sig vindvät emot
instucken tross loss
nu slungad bortom sitt hölje
hör sjunker den kanske ännu om bot

så böj drag dess sida
din hand längs dess brand
drag längs dess blötna berundade klot

och flöj

flöj ditt inre min käraste
ur styv styrsel röj
min lösryckta natt.