En normal fluga lever oftast i avsaknad av sociala kontaktytor. Ovetandes om centrifugalkraftens fiktiva inverkan på tillvaron tillämpar den de geofysiska lagarna utan att ifrågasätta själens tillkortakommanden.

Aldrig ber den om förståelse.
Aldrig åkallar den tillgivenheten.
Aldrig väger den antalet ord i sparvungekrävan.
Léon Foucault hemsöker ej dess oförställda tankevärld.

Det kan tyckas vara ett tämligen torftigt och världsfrånvänt livsmomentum; tvåvingens rastlösa sökande efter åtråvärda dödförklarade ting. Ett naivt undflyende sprunget ur primitiva drifter snarare än insikt och omtanke.

Men den normala flugan genomgår under sin levnad en fullständig metamorfos. Det är något jag aldrig kommer att kunna efterlikna.