Genom en snårig skog springer jag med din glassjäl
Det allra käraste jag har
Jag halkar över hällar och snubblar över rötter
Men du vilar tryggt i mina händer

Aldrig ska de röra oss, deras tunga andars vassa klor
Deras bittra gråa dimma
Grenarna rispar mig, sliter upp revor i mina kläder
Alltid ska jag vakta dig och skydda dig

Tills de stöter mig i ryggen
Över stenarna i bäcken
Där saltet lämnar strömlinjeformer
På mineralen

Med en skärva från din krossade själ
Ska jag rista in ditt skrik på deras trumhinnor
Så varje gång det tystnar
hör de dig

På deras näthinnor
Ska jag rista in formen av ditt ansikte

Med en skärva från din krossade själ
Ska jag rista in ditt namn på deras pannor
Så varje gång de ser sig i spegeln
ser de dig