det svider under ögonlocken
jag borde gå och vattna kudden
blunda in i ett mörker
inte i närheten så svart som ditt

det blev så svårt att prata
men det är svårare för dig
dina ord smakar galla och skam
jag vet inte hur man pratar med någon
som brutit alla ben
men fortfarande säger att hon ler

dosen är dubblad
receptbelagd lycka
fasaden nymålad
rädslan översminkad
men uppenbart självklar

allt jag säger låter som luft
tappar rösten någon stans i telefonen
når inte


våren är visst sen i år