Hela hans liv,
hade blivit raserat,
Hela hans liv
hade passerat,,,

Det är sant,
han låg på livets,
yttersta kant,,,

Då berättade han,
sitt livs historia,
Från Malmö till Pretoria,
resor världen över,
rikedom och brist på klöver,,,

Stora stunder av lycka,
och många missar,
kan man tycka,
men han tog min hand,
som var märkt av livets tand,,,
och med skrovlig röst
till min tröst
Han sa,

Njut,
du lever bara ida,,,


© e-poeten