Då jag skrev "valet på Krim", så hade jag ingen lust. Att tänka på vad som skulle komma. Men förstod inom mig, att det kunde bli ett krig. Och idag ser vi hur kriget har eskalerat. Till ett helvete, för de boende, i krigsområdena. - Detta får vi inte läsa i massmedia varje dag. I bästa fall får vi höra, att det förekommer offer. Precis som i alla krig. Där människor slåss mot varandra, med dödliga vapen. I syftet att få större maktbefogenheter, mot andra individer.

Vi ser också hur en stormakt. Drar nytta av sin veto rätt, i FN:s regi. Och på så vis förhindrar omvärldens starkaste åtgärder. Kan tas i anspråk, för att stävja denna stormakts åberopande, av sina rättigheter mot andra nationer.

Vi har två också sett andra krig. Som har utkämpats och utkämpas, med andra staters hjälp. Och tyvärr berör alla dessa krig. Varenda fri stat och varenda människa - idag.

Då vi tänker på hur många människor. Som sägs fly varje dag, från krig och diktatur. Måste vi börja fråga oss saker. Exempelvis; ifall stater med enspråks härskare. Verkligen bryr sig om sina egna medborgare. Eller om de bara framställer sig själva vara något mera, för omvärlden, än vad de klarar av att vara i verkligheten. En verklighet, som de till slut kan få reviderat, efter eget tycke. (Såg ett program om Fidel Castro och utgår från det programmet och det som sker i Ryssland).

Frågan är hur ska vi i västvärlden. Kunna hjälpa alla och envar. Som söker hjälp - hos oss - från krigets eländen? Samtidigt som vi själva måste tänka på oss själva. Och redan idag går vi på knäna. Samtidigt förväntas vi hålla tyst, om våra egna vedermödor.

Så hur ska vi hjälpa, utan att gå under? Samtidigt som de som har kommit hit och fått en plats. Åker själva eller låter sina barn. Åka iväg till olika oroshärdar. Med en enda tanke och det är att slåss, för en Enspråksstat.

Det intressanta som har hänt - här i västvärlden. Är att allt fler, av västvärldens ursprungs befolkning. Låter tangera sig själva, in i andras problem. Ifall det är människor, som har kommit från krigshärdar.

Oftast är det ursprungs befolkningens elit. De som har förmågan att yttra sig och är duktiga på att skapa sig själva plattformar. Dessa är de som låter omvärlden höra. Att allas väl och ve tas på yttersta allvar. Samtidigt kan de vara ytterst bra på. Att gömma sig från verkligheten. Där deras egna knappast får någon hjälp över huvudtaget. (exempelvis stater, vars medborgare åker utomlands, för att tigga)

Eller som kriget i Ukraina. Där en stormakt envisas med att låta omvärlden tro. Att de hjälper en befolkning. Men i själva verket bara en liten del, av den befolkningen. Och låter den lilla delen tro sig ha rätten, med att bedriva enspråks härskeri och det med hjälp,av blodspillan, oro, rädsla och därmed demokratisk död.

Det som är väldigt intressant, i sammanhanget, är att vi har blivit varnade. Redan för ca 500 år sedan och det av en siare, vid namn Nostradamus.

En artikel, som skrevs i början på 80-talet. och handlade om Nostradamus profetior. I artikeln påstods det att det skulle bli tre antikrist. De två första hade mänskligheten sett och det var i form av första och andra världskriget. Det skulle bli en bräcklig fred. Och den som vi trodde hade lagt stridsyxan, på hyllan. Den skulle sätta igång återigen, med sina erövringskrig. Det var en varg, i öster. (obs; då jag läste artikeln, i början på 80-talet, så kan jag inte komma ihåg hur texten var i ursprungs form, utan nyttjar poetisk referat skrivning).

Så om det är vad skribenten tror. Nämligen att vi har gått in i tredje antikrist. Så har mänskligheten verkligen inte lärd sig något, från andra antikrist. Då är vi verkligen i en fara, för oss själva. Kanske borde vi få oss inskrivna, på en mental hospital och bli botade, från själv- destruktivitet. På så vis kunna läsa oss till det som bonden säger:

"Frihetskrig ödslar livets gåva
frihetsfred ökar livets låga."

.