Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Frågan jag aldrig fick


47.

Frustrationen spränger mitt huvud men jag lyckas pressa ut den mellan tårarna och mina nävar har tappat känseln efter alla slag i väggen.

Spya längs knogarna säger mer än tusen ord och mörka ringar under ögonen skriker hjälp men svaret blir:
"oj, du ser lite trött ut idag."

Två steg blir ett när motgångarna alltid finns där och när man är ensam och liten mitt i natten viskar världen >ge upp<.




Bunden vers av upsidejsi
Läst 325 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2015-02-18 04:21



Bookmark and Share


  Peter Stjerngrim VIP
Ett flöde som når ända fram och berör
så det riktigt på djupet stör ...
Får bara en känsla av att vilja hålla om
och krama mjukt tätt, tätt intill
så länge det behövs ...
2015-02-18
  > Nästa text
< Föregående

upsidejsi
upsidejsi