~*~

I dreamt, of Hamlet
walking idly to and fro
at Kronborg's castle walls
with his infamous rambles
being pale and poor
looked down upon
time out of joint

But Ophelia, my dove,
thou chaste, thou sweet, thou love
who only wisheth good for all,
how thou could mourn
to death and walk thyself
into the lake for a prince who fell
on talk of scorn?

O, wonder of wonders!
In a few seconds, there
was the entire
play within the dream over,
which otherwise extended were
for hours, for the tired
No faux pas. No errors.
But the extraordinary feast of the soul
Of all directors
yet the dream is best on the whole

(Bo Bergman (1869-1967))

L Patrik W Johansson english version 19/20 Feb 2015 at midnight

Jag drömde, att Hamlet
gick och slog dank
på Kronborgs slott
med det berömda svamlet
och blek och krank
såg ned
på tiden som var ur led.

Men Ofelia, lilla duva,
du fromma, du milda, du ljuva
som bara ville gott,
hur kunde du sörja
dig till döds och gå
i sjön för att en prins föll på
att prata smörja?

O, under över alla under!
På några sekunder
var hela
pjäsen i drömmen slut,
den som annars drog ut
i timmar att spela.
Inga plumpar. Inga malörer.
Bara andens makalösa fest.
Av alla regissörer
är ändå drömmen bäst.

(Hamletdröm, ur Äventyret publ. 1969 postumt på hans 100-årsdag)