Kampens dolda dagar
Livet som passerar utanför
Sittandes och skrivande vackra ord
Utan förståelse
Knappt gammal nog
Att veta utan att ha uppfattat
Det brinnande och sterila
Väckelser och rök
Smetas in bland betongens rivsår

Bortkastad
Med bara ett handtag kvar
Ynkligt hålla emot
Med stormen som vrålar
Och alstrets stora makt

Brukat utan lov
Visade ingenting
Smaken av sötma
Denna ljuva bitterhet
Fastnaglad bland himlens blåa vy
Ändock ingen förståelse
Över hur detta liv
Sliter på en själ

Ge mig ord, ge mig hat
Min kreativitet är som bortblåst
Det jag höll som sant
Är mig nu bara spår kvar
Och alstrets gäckar mig än

Kommer aldrig att vara fri
In i dödens svarta dal
Det enda jag har makt över liv
Är när jag ska vandra där
Imorgon, idag
Eller kanske igår
För jag föddes in till denna förtvivlans värld
Utan att ha fått välja

Dessa ord jag nu vågar bruka
Tvingar mig att se mig själv
Kraftansträngning utan resultat
Allt faller ihop
Och alstren är tysta