Hur kan jag säga hur sårad jag känner mig
När jag blev det av något jag själv gjorde
Säga att jag har reliker, onda och förvridna
Som hänger kvar och får mig att säga saker utan tanke
Hur ont det gör hos mig, när du surnar till
För att jag antingen skämtar eller glömmer
Eller kanske för att jag inte vet bättre
Mina ord som triggar dig, en katalysator
Och varje gång tar jag åt mig så hårt
Berättar inte för dig efteråt, håller det inne
Inte för misstro eller ovilja att säga det
Utan för att jag har svårt att visa upp
Att låta någon annan se djupare, in i mörkret
Hur ensam och kall jag är, känslor som inte finns
Känslor som jag inget vet om, om reaktioner jag ej förstår
Om trötthet, om en saknad av så mycket
Ting jag aldrig kan sätta ord på eller uttrycka
Hur jag bär eller burit mångas liv och hur det dränerat mig
Hur saker som värdig eller att förtjäna aldrig funnits hos mig
Hur rädd och liten jag är
På att förlora allt jag vunnit, att djupdyka i den svarta massan
Som jag redan en gång stigit ur, skadad och ärrad
Förlora dig och allt du ger mig, varje dag
Jag önskar jag kunde vara en annan
Starkare, intelligentare, bättre
En som hade kontakt med sina känslor från början
En utan tyngder över axlarna, världen som min börda
Oskadad och hel
Som aldrig säger fel, alltid kan förklara
Kapabel till så mycket mer
Ingen dåre, som hycklar om saker jag egentligen vill
Som säger något och förväntar inte sig ett seriöst svar
Hur jag gläds över de gåvor jag får
Men alltid klagar över att jag får dem
Hur kan jag förklara
Att allt jag sett hos mig själv under så många år
Är ett skämt mot mänskligheten
Ett dött skal av levande kött som går runt
En dum, inkompetent imbecill karaktär
Utan ryggrad
Utan hjärta
En massa av ingenting
Hur kan jag säga hur sårad jag känner mig
När det är jag som är allt fel